Vi kraschade in i den hårda stenstranden med tänderna krossande hastighet. Med vinden från en 50 knops kuling ylande och regnet dunkade. Inom några sekunder hade det obevekliga dunkandet slitit sönder ett hål som en konservöppnare i vårt skrov, 12″ längs babordssidan.

Och vi tog på vatten – snabbt! Det var dags att överge skeppet – och rädda oss själva!

Inom tjugo minuter senare hade 27′-slupen sjunkit under ytan upp till mastspridarna. Vi hade hamnat i land på kort tid. Det var ett mirakel att ingen skadades eller klämdes mellan båten och strandvallen. Denna riktiga sjöhistoria hände för några år sedan…

Vi hade ankrat en molnig, lugn dag bakom en strandvall i en mysig hamn i New England. Över en natt förvandlades vår ankarplats till en dödsfälla när en fullblåst sommarkuling kom skrikande från norr för att förvandla den där strandvallen till en lästrand. Och vi släpade vårt båtankare.

Vi hade ankrat i ett fullsatt förtöjningsfält och hade inte så mycket gungplats. Vi var tvungna att använda en kortare ankarlina än normalt – och detta beslut visade sig vara ett stort misstag! Sedan den där nära-döden-incidenten har jag haft mycket tid att tänka på vad vi borde ha gjort.

Visst, de nautiska böckerna säger att du ska släcka ut minst 7X vattnets djup (vid högvatten). Och det är bra – om du har gungrummet. Med andra ord – när vinden skiftar måste din lilla segelbåt kunna svänga i en cirkel runt sitt ankare utan att träffa en annan båt.

Om du är i en situation där du inte kommer att kunna lägga ut tillräckligt med ankarlina, använd ett eller flera av dessa tre enkla förankringsalternativ:

Lägg till extra kedja

De flesta båtar använder en ankarlina – kallad ”rode” – som kombinerar lina med en kedja längst ner. Denna bottenkedja skyddar linan från stenar, snäckor eller andra föremål på havsbotten som kan skära in i linan. Det skapar också en kurva i ankarridet – kallat ”kontaktledning” – som hjälper till att hålla ditt båtankare grävt i. Denna ena faktor gör skillnaden i all båtankring.

Du vill att den del av ankaret som ligger närmast botten ska hålla sig så nära horisontellt som möjligt. Det är det som håller ditt ankare begravt och förhindrar släpning (ankaret bryter ut ur havsbotten och studsar längs botten).

I normala ankarsituationer, använd en bottenlängd på ankarkedjan som motsvarar din båtlängd. Men i täta eller exponerade förankringar, dubbla den längden. Bär en extra längd ankarkätting ombord som motsvarar 2X din båtlängd. På så sätt kan du byta ut din ankarkedja innan du sänker ditt ankare i täta förankringar.

Sätt ut två ankare

Släpp ett andra ankare för att minska din svingcirkel, eller om du förväntar dig tungt väder. Lärobokens tvåankare konfiguration visar en 60 graders spridning mellan två ankare från fören.

Detta kan fungera om du har utrymme att sätta ut ett annat ankare så långt från det första. Men vad händer om du inte gör det? Använd en tandemankarkonfiguration. Tandem betyder ”in-line”. Tänk på två plogar som krokas ihop. Om den första plogen börjar röra sig fungerar plogen bakom den som en broms.

Det är bara så tandemankare fungerar. Det andra ankaret använder en kort längd av kedja och blir fjättrad till kronan på det första ankaret. Om det första ankaret börjar dra, gräver tandemankaret in för att rädda dagen!

Skicka ner en Sentinel

Sänk en vikt – kallad ”vaktpost” – ner för ankarlinan ungefär halvvägs. Lägg extra bojor eller kedja i en canvasväska, fäst den på ankarlinan med en extra bygel. Fäst sedan en lätt lina och sänk väskan ungefär halvvägs ner på din ankarridning. Vaktpostens vikt kommer att få ankarlinan att böjas och hjälpa till att hålla ditt ankare begravt under havsbotten.

Använd dessa tre ankringstips för bekymmersfri ankring av segelbåt i trånga eller utsatta ankarplatser. Dessa seglingstips kommer att öka ditt självförtroende och dina färdigheter – var du än väljer att kryssa i världen.