Almerimar-Property Semesterbostäder

Byn Almerimar ligger vid Medelhavet. Denna region ”Costa de Almería” har ett mycket måttligt klimat året runt. Det betyder väldigt lite regn och fler soltimmar per år än någonstans i Europa. Därför är Almerimar perfekt för en vistelse på vintern såväl som på sommaren. Byn har mycket att erbjuda, såsom en 27-håls golfbana, småbåtshamn, naturreservat ”Punta Entinas-Sabinar”, medelhavsstränder och det ligger nära bergen i Alpujarras. Det finns pubar, restauranger och barer i centrum. Städer som ”El Ejido” och orter som ”Roquetas del Mar” ligger i det omedelbara området runt Almerimar. Staden Almeria, med sitt historiska slott, katedralen och dess fina butiker, kan nås inom 30 minuter med bil. Granada City, med sitt historiska distrikt och Alhambra-palatset, samt ”Sierra Nevada”, med sin vinterskidort, kan nås på 90 minuter och Malaga City på 120 minuter. Den enda europeiska öknen, Tabernas, ligger inom 45 minuter och naturreservatet ”Cabo de Gata” ligger bara en timme bort. Flygplatsen Almeria (LEI) och ”Mini-Hollywood Theme Park” ligger båda bara 40 minuter från Almerimar!!!

Byn Almerimar har öppnat sitt totalrenoverade 5-stjärniga Golf Resort Hotel den 8 december 2012. Resorten erbjuder vackra faciliteter för golfare. Hotellet har 100 rum, restaurang, bar och du går direkt in på golfbanan. Bredvid hotellet hittar du Golf Clubhouse där caddie-mastern är belägen.

Byns centrum består av den spanska småbåtshamnen med den högsta båtkapaciteten i Spanien. Yachterna ligger praktiskt taget uppbundna i centrum bredvid de många barerna och restaurangerna, där du kan njuta av en typisk spansk ”tapa” tillsammans med en solig dag större delen av året. Butiker, banker med bankomat, apotek, snabbköp, bageri och stadshuskontor finns alla i centrum.

Naturreservatet ”Paraje natural Punta Entinas-Sabinar” kan hittas öster om byn som är bunden av Medelhavet och förbinder Almerimar med semesterorten ”Roquetas de Mar”. Detta reservat är skyddat av spanska och även europeiska miljölagar. Flamingorna är de mest kända fåglarna men det finns många skyddade mindre arter som har sin livsmiljö på denna plats. Annan natur finns i Alpujarras bergen bara 30 minuters bilresa från Almerimar. Dessa berg är en del av ett stort naturreservat som ansluter till ”Sierra Nevada” i Granada-provinsen. En timmes bilresa bort kan du besöka det berömda reservatet ”Cabo de Gata” med sina jungfruliga stränder och typiska ökenliknande omgivningar inte långt från den enda europeiska öknen som heter Tabernas.

”La Ladera del Golf” ligger i den lilla vänliga semesterorten Almerimar, som är livlig men aldrig trångt. Den har många faciliteter, men är inte överkommersialiserad. Denna privata bostad, där våra semesterbostäder ligger, är ett mycket välskött samhälle med en mycket stor gemensam pool, lekplats, basket-/paddelplaner och många välskötta trädgårdar. Eftersom det är precis utanför byns centrum ovanför golfbanan är det tystare och utsikten är spektakulär. Alla hyresrätter ligger i söderläge och har stora fönster som ger utgång till terrasserna vilket gör vardagsrummen mycket ljusa. Varje fastighet är lika men individuell. Detta innebär i allmänhet att de alla är rymliga, välutrustade, fullt möblerade och de erbjuder all den komfort du behöver för att göra din vistelse till en riktigt positiv upplevelse.

Jag drev ett yachtcharterföretag i flera år. De flesta skulle chartra Hatteras eller Bertram för sportfiske. Jag använde Fairline-40 för utforskarkryssningar på obebodda öar. Men som en sportfiskemissbrukare, att finna att Big Game Fish alltid är ”Big Boys’ Sport” – det ultimata märket för machismo.

Alla som äger och driver en charterfiskeutrustning måste ha en, två eller fler kusliga fiskhistorier som bäst inte berättas – förutom inom fiskebröderskapet. Ah-vad i helvete-kanske jag skiljer mig från traditionen.

Innan jag startade mitt företag köpte en vän till mig en Dusky – förmodligen cirka 25 fot lång – bad några kompisar att följa med honom på hans jungfruresa. Det tog mindre än 5 minuter för oss att inse att han var en fiskande rookie. Han hanterade inte bara sin båt som en nervös nybörjare, utan när han tog upp sitt fiskespö – såg något inte ut som det skulle. Han hade bara inte utseendet, och han hade inte saltet av en riktig fiskehand. Till att börja med, om du planerar en fisketur, berätta för dina kompisar så att varje person kan säga till sin fru eller flickvän att inte fixa middag; oroa dig inte för när du kommer tillbaka; att inte ringa polisen om du stannar över natten, och framför allt – så att dina vänner vet att de ska ta med personliga fiskeredskap. Det hände så att inbjudan till provkörning förvandlades till ett improviserat sportfiskeförsök – märk hur noggrant jag valde mina ord. Jag sa inte fiskeexpedition.

DÖDLIGA FISKESYDER.

Vi begick alla tänkbara fiskesynder. Dagen i fråga var så klar och vindstilla att en halvtimme efter att ett flygplan passerat ovanför, förblev dess spår av rök orörlig som yllefiltar upphängda över osynliga stolpar. Havet var så klart att vi kunde se basen av vår förtöjning vid havet. När du känner dig skyldig över missfärgningen du orsakar när du drar upp ankaret, då vet du att sikten är makalös.

Vi hade de vanliga kylarna fulla med öl, fyra Penn International-rullar och två kampstolar. Det blev uppenbart att vår värd var intresserad av att lära sig repen: han ödmjukade sig till och med för att säga det. Han hade alla typer av plastbete och till och med levande bete – faktiskt är levande bete en felaktig benämning eftersom allt så kallat levande bete är dött när du är redo att använda det. Vi hade fryst ballyhoo.

En halv låda öl och inte ens en strejk. Ännu värre: inte ens en krusning på havet – bara långsamma rullande vågor. Plötsligt, ett tjugotal meter framför oss, genomborrade något mycket stort ytan. Jag skulle ha tänkt: toppen av en behållare som halkade av en ocean liner förutom att den var fläckig (brun och beige). Vi hade precis övertygat ägaren att låta en annan ta rodret. Vi hade trots allt en av de bästa sportfiskekaptenerna mitt ibland oss. ”Han kände viltfisk på förnamnsbasis.” Kaptenen saktade ner till stopp, men farten i kombination med vågornas stillhet fick oss att driva inom 10 yards från den stora fläckiga flytande stocken.

På den tiden hade jag aldrig sett en citronhaj. Jag hade aldrig ens hört talas om en. Så när jag insåg att detta monster var en rörlig fisk, var min första reaktion att sträcka mig efter min Beretta. Jesse Weste, en senior medlem av Antigua Sports Fishing Club satt vid ratten då och fungerade som kapten. Tyvärr är Jessie inte med oss ​​längre. Som det sägs i Toran ”Han gick vidare och sov med sina fäder.” Han betraktades inte bara som den mest erfarna sportfiskepersonen i Caribbean Fishing-kretsen, utan också den lyckligaste. Kaptenen rammade i en backväxel så plötsligt att jag ramlade. När jag sprang efter min pistol skrek han ”NEJ…är du galen?” Dra in alla linjer…drar in alla linjer.”

Vi hade de två stödbenen plus ytterligare två linor ut eftersom vi redan trålade i två timmar. Jag reste mig upp för att ta en bild och den enorma saken välvde sin långa kropp. Vattnet var så klart att jag kunde ta en bild av den välvda kroppen under vattenlinjen. Men när bilden kom ut kunde jag se den nedsänkta delen av fisken mycket tydligt. Det var över 40 fot. Jag minns när kaptenen vände sig om för att lämna farozonen, vid ett tillfälle var Dusky parallell med fisken och den var minst dubbelt så stor som vår båt. Den händelsen glömde jag aldrig.

Den andra fiskeskräcken:

Min svärfar bodde i den bergiga alpregionen i Europa. Att fiska för honom innebar att gå till sjön eller floden med sin pipa, kolv och kaffe. Det var hans privata huvudtid – som alla fiskeälskare måste ha. Jag skämdes när han visade mig sin fångst. Så jag bjöd in honom Game Fishing till Karibien. Dagen jag hade planerat var det väldigt jobbigt. Utmärkt för tuffa och rutinerade sportfiskare, men inte en novis som min svärfar, så jag bokade om hans resa och bestämde mig för att istället gå ut med min schemalagda kapten och besättning.

Bertramen skivade vågorna som en het kniv genom fruset smör. Just då såg vi en flytande stock och cirklade runt den. Flytande stockar i Atlanten betyder vanligtvis havstulpaner och ostron som växer – små fiskar som matas och större fiskar som letar efter de små fiskarna. Visst nog: dynga, dynga – stödbenen dök upp samtidigt. Vi tänkte: Tonfisk. Den första vi drog in vägde så småningom 85 pund. Vi drog in den andra när spänningen i linan plötsligt mattades av. Vi tänkte: missad strejk. Naturligtvis, antar att jag hade tappat fisken.

Jag bestämde mig för att ladda om (byta bete). Jag kände ett litet motstånd på linan, men jag trodde att jag hade plockat upp lite sjögräs, sjömossa eller en plastpåse. När linjen bröt ansiktet, var huvudet på en tonfisk som droppade blod. Just då stirrade rader av arga tänder på mig. Jag hade inte tillräckligt med tid att tolka hans meddelande men jag tror att det gick ungefär så här: HUR VÅGAR DU TA BORT MIN FRUKOST?

Den arga revhajen träffade Bertrams ena gigantiska rumpa och alla utom kaptenen föll. ”Dra in dra in.” Eftersom vi redan hade linjerna som gjorde dem redo för nytt bete, när vi kämpade för att ta in den återstående linjen, slog det arga djuret oss tre gånger till innan vi kunde överträffa det.

Resten av hans frukost – huvudet – huvudet vägde 16 pund.

Dröm inte om att fråga mig hur stor hajen var. För det första vet jag inte och för det andra skulle jag inte svara på frågan: Allt jag kommer att säga om den frågan: Den var verkligen mycket stor.

Jag brukade älska att hoppa över i den djupa Atlanten under fisketurer: gissa varför jag inte gör det längre? ”Så du är killen som stal min lunch va?”

Basil Hill tidigare ägare till See by Sea Charters är nu V. P av UNIA, författare till dussintals publicerade EzineArticles och författare till The Golden Fleece Found – Se nedan!