[vc_row][vc_column][vc_column_text]
STRANDSKYDD
Texten nedan är tagen från av Riksdagens publicerade Miljöbalken (1998:80) och reglerar strandskyddet i 7 kapitlet, § 13:
—
Strandskyddsområde
13 § Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och
vattendrag.
Strandskyddet syftar till att långsiktigt
1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång
till strandområden, och
2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land
och i vatten. Lag (2009:532).
14 § Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga
strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen,
om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets
syften.
Ett beslut om att utvidga strandskyddsområdet ska gälla
omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:532).
15 § Inom ett strandskyddsområde får inte
1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra
anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller
avhåller allmänheten från att beträda ett område där den
annars skulle ha fått färdas fritt,
3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras
för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller
4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för
djur- eller växtarter. Lag (2009:532).
16 § Förbuden i 15 § gäller inte
1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som
inte avser att tillgodose bostadsändamål, om de behövs för
jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och de för
sin funktion måste finnas eller vidtas inom
strandskyddsområdet,
2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av
regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § eller som omfattas
av ett tillstånd enligt denna balk eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av balken, eller
3. byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd
vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd
järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:441).
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att förbuden i 15 § inte ska
gälla kompletteringsåtgärder till en huvudbyggnad som vidtas
1. inom 15 meter från huvudbyggnaden men inte närmare
strandlinjen än 25 meter, och
2. inom en tomtplats som har angetts i ett beslut om dispens. Lag (2009:532).
18 § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att
upphäva strandskyddet i ett område, om
1. det är uppenbart att området saknar betydelse för att
tillgodose strandskyddets syften,
2. strandskyddet gäller vid en liten sjö eller ett litet
vattendrag och områdets betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften är liten, eller
3. området enligt plan- och bygglagen (2010:900) avses att
omfattas av en detaljplan och
a) behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg
eller järnväg, eller
b) skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel än
bestämmelserna om miljöskyddsområde eller vattenskyddsområde
och skyddet har beslutats av någon annan än en kommun.
Ett upphävande enligt första stycket 2 får göras endast om
sjöns vattenyta har en storlek som uppgår till omkring en
hektar eller mindre eller om vattendragets bredd är omkring
två meter eller smalare. Ett upphävande enligt första stycket 3 får göras endast om det finns särskilda skäl och intresset
av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen
väger tyngre än strandskyddsintresset.
Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva
strandskyddet genom en bestämmelse i en detaljplan finns i 4 kap. 17 § plan- och bygglagen. Lag (2014:892).
18 a § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från
förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen
avser
1. byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller
järnväg, eller
2. ett område som skyddas enligt andra bestämmelser i detta
kapitel än bestämmelserna om miljöskyddsområde eller
vattenskyddsområde och skyddet har beslutats av någon annan än
en kommun. Lag (2011:392).
18 b § Kommunen får i det enskilda fallet ge dispens från
förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen
avser något annat än det som anges i 18 a § 1 och 2. Lag (2009:532).
18 c § Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om
upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta
endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det
saknar betydelse för strandskyddets syften,
2. genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan
exploatering är väl avskilt från området närmast
strandlinjen,
3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga
vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och
utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget
allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området,
eller
6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket
angeläget intresse.
I 18 d § finns bestämmelser om vad man får beakta som
särskilda skäl utöver det som anges i första stycket, om
prövningen gäller ett sådant område för landsbygdsutveckling
i strandnära lägen som avses i 18 e §. Lag (2009:532).
18 d § Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om
upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett
område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man
också beakta om ett strandnära läge för en byggnad,
verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen
av landsbygden. Om prövningen gäller en dispens för att
uppföra enstaka en- eller tvåbostadshus med tillhörande
komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället
beakta om huset eller husen avses att uppföras i anslutning
till ett befintligt bostadshus. Lag (2009:532).
18 e § Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen
avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som
1. är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
2. är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning
att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
3. endast har en liten betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften,
a) i eller i närheten av tätorter,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till
Klockestrand vid Ångermanälven eller från Skataudden vid
Näskefjärden till gränsen mot Finland,
c) på Gotland, eller
d) vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen,
Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det
råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
4. inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen
mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i
Ångermanland från Klockestrand vid Ångermanälven till
Skataudden vid Näskefjärden.
En översiktsplan enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ge vägledning vid bedömningen av om en plats
ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande. Förordning (2011:393).
18 f § Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från
strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att
mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna
säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda
livsvillkor för djur- och växtlivet. Detta gäller inte om en
sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig
med hänsyn till de planerade byggnadernas eller
anläggningarnas funktion.
I ett dispensbeslut ska det anges i vilken utsträckning mark
får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det
avsedda ändamålet. Lag (2009:532).
18 g § I fråga om strandskydd som har upphävts för ett område
genom en bestämmelse i en detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900) eller för ett område som har avsetts att omfattas av
en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt samma lag gäller
strandskyddet åter, om
1. området upphör att omfattas av detaljplanen eller
områdesbestämmelserna, eller
2. detaljplanen eller områdesbestämmelserna ersätts med en ny
detaljplan. Lag (2010:902).
18 h § En dispens från strandskyddet upphör att gälla om den
åtgärd som dispensen avser inte har påbörjats inom två år
eller inte har avslutats inom fem år från den dag då
dispensbeslutet vann laga kraft. Lag (2009:532).[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]